Under större delen av mitt liv undvek jag fasta som om det vore något otänkbart. När hungern slog till, var det som om världen började skaka. Irritation, trötthet och allmän olust var ständiga inslag, och jag var noga med att aldrig låta dem stanna för länge. Frukost, lunch och middag – dessa måltider var mina fasta hållpunkter, och om hungern gjorde sig påmind däremellan såg jag till att snabbt äta något.
Men det jag inte förstod då, var att jag aldrig hade utmanat min hunger på riktigt. Jag såg hunger som ett tillstånd som enbart skulle bli värre med tiden, och att det bästa sättet att hantera det var att aldrig låta det gå för långt.
Det var först när jag var 20 år gammal som min syn på fasta började förändras. Jag snubblade över en video som utforskade de många hälsofördelarna med intermittent fasta och hur ens fokus kunde skärpas när kroppen slutade fokusera på matsmältning och istället gick in i ett överlevnadsläge. Med några trevande försök insåg jag att hungern inte behövde vara min fiende. Om jag bara kunde övervinna den initiala impulsen att äta, fanns det ett tillstånd av klarhet på andra sidan. Jag kunde studera längre, tänka klarare och kände mig mer alert än någonsin tidigare.
Under min senaste fasta med Rebelly kände jag mig förväntansfull inför de mentala tillstånd som skulle följa efter att hungern satte in. Dag ett började med en lätt huvudvärk, ett tecken på att min kropp höll på att byta energikälla från glukos till ketoner. När kroppen väl ställde om och jag drack rikligt med vatten, började huvudvärken släppa. Hungern kom smygande, men den där gamla känslan från tonåren – den där jag kände att jag bara måste äta – började blekna.
När jag vaknade på morgonen efter, dag två, hade hungern försvunnit. Istället upplevde jag en känsla av totalt fokus. De små hungerkänslor som dök upp under de kommande två dagarna var lättsamma och försvann snabbt, ersatta av en känsla av välmående som är svår att beskriva med ord. Det var som om jag hade uppnått något unikt, något som inte kan replikeras genom någon annan process.
Varför delar jag detta?
Jag vet att det är många som är skeptiska till tanken på att fasta, särskilt under en längre period som tre dagar. Man oroar sig för att hungern ska bli outhärdlig och att hela upplevelsen kommer kännas som ett misslyckande. I en tid där informationen flödar fritt och där det är svårt att veta vad som verkligen är bra för hälsan, kan det vara lätt att avfärda fasta som något onödigt eller till och med skadligt.
Men min uppmaning är att våga prova. Börja med något enklare, som intermittent fasta där du hoppar över frukosten under en vecka, och se hur ditt sinnestillstånd förändras. Det finns så mycket att vinna från fasta, och de hälsofördelar jag har upplevt är bara början. Om du känner dig tveksam, kom ihåg att fasta inte handlar om att straffa sig själv, utan om att upptäcka en ny nivå av välmående och mental klarhet.
